sommarregn

Så fort jag orkar/har tid lägger jag upp min nya novell "Kära främling"

Det svåraste är att vara trovärdig.


Att låtsas på riktigt.

Att på riktigt, låtsas.

Få det att se ut som sanning.

Fast det inte är det.

Regn som smattrar mot mitt fönster
tyst, tyst men ändå
samtidigt så högt att öronen domnar.

Också åskan. Dundret som väcker hela städer.
Som får människor att räkna.
Hur långt bort är den?
Som gör människor oroliga.
Vad händer när man träffas av blixten?
Elen genom kroppen.
Är det det vi är rädda för?

Eller är det helt enkelt det faktum att vi inte
kan göra något åt blixtrar och åskan. 
Det hör liksom till när man lever på moder jord.
Paketpris liksom. 

Och livet blev aldrig sig själv
efter att du gått.

När du tog din Fjällrävenrygsäck
och bruna Converse med småskaer nerklottrade,
var det något som dog
inte bara vårt förhållande

utan något större
och mer
skrämmande

dina vackra ögon i spegeln
rödsprängda av gråt
var beviset

det var då kärleken dog
begravdes långt
bort

från mig